Del 3
Eftersom att dom bodde i en annan stad så var det SMS kontakt eller dator kontakt som gällde när man skulle få tag i dom.
Jag spenderade mer och mer tid framför skärmen för varje vecka som gick. Jag började hålla mig undan från folket som bodde här och drog mig bort från farsan. Man kan nog säga att jag drog mig bort från den jobbiga verkligheten. Framför datorn kunde jag på något sätt känna en frihet och en trygghet som jag inte känt i verkliga livet på väldigt länge och jag kunde visa mig från min bästa sida. Jag gick med på fler sidor på internet och hade rätt så snart byggt upp ett helt nytt liv med nya människor via internet. Jag var inte helt undangömd när jag tänker efter, jag hade Cicci, en vän som jag bodde lite mer än ett kvarter ifrån som jag träffade då och då som även gick i samma klass. Hon var den som någorlunda såg till att jag inte satt helt instängd framför datorn hela dagarna och fick mig att vilja gå ut och göra saker och få frisk luft.
Det kändes mer och mer som om dagarna bara svävade förbi och blandades ihop med varandra och fyllde på det otydliga förflutna av mitt liv. Jag fyllde 13 år och det var inget riktigt speciellt med det, det var en dag som alla andra egentligen. Visst tårta och någon enstaka present men det spelade inte någon roll enligt mig, det var trots allt samma sak varje år, det gick som på rutin. Eftersom jag är ett höstbarn så var vi alltid lediga på min födelsedag och de flesta jämnåriga hade åkt iväg utomlands eller till deras stugor över ledigveckan, världens enklaste tid att ha ett ’födelsedagskalas’? skämta lagom. Jag kunde alltså inte bjuda folk till mig när jag fyllde år, tro mig jag har försökt genom alla år utan någon riktig framgång.
En annan sak som hände ungefär samtidigt som min födelsedag, eller någon vecka efter, var en höstkonsert som stadens musikskola ordnade. Den framfördes av skolbarn och ungdomar i alla åldrar egentligen fast mest från 4an till 9an. Det hade jag aldrig varit med om förut så Cicci ville ta med mig dit och visa mig vad hon hade pratat så varmt om. Vi bestämde oss för att mötas utanför hennes hus och gå med varandra därifrån eftersom hon var den som bodde närmast centrum. Under senaste tiden hade mitt utseende och mitt sätt att visa mig förändrats rätt rejält, smink och blondblekt hår som jag plattade dagligen för att hålla det rakt eftersom jag tyckte att det såg bäst ut på mig.
Jag kollade ut genom fönstret och konstaterade att det redan hade blivit mörkt och att solen måste gått ner för ett bra tag sen. Jag satt på golvet framför min stora spegel och gjorde mig klar för höstkonserten som var senare den kvällen.
’’AJ HELV..!!’’ kved jag.
Plattången var varm och väldigt klumpig att hantera, inte den bästa av plattången om man säger så. Det var minst tredje gången jag hade lyckats bränna mig idag, hur jag nu hade lyckats med det vet jag inte. Jag drog ur sladden till plattången ur eluttaget för att jag inte skulle behöva bränna mig mer än nödvändigt på den där saken. Jag ställde mig upp och lutade mig över databordet för att se om någon hade velat mig någonting medan jag varit borta från den. Jo där hade vi ett oläst meddelande, jag klickade upp det och såg att det var från den där söta killen som jag börjat skriva med bara någon dag tidigare. Jag såg på klockan och insåg att jag var sen iväg så jag svarade snabbt att han kunde nå mig på mobilen om han ville mig någonting och skrev ner mitt mobilnummer innan jag kickade på skicka. Jag insåg att jag bara hade ett linne och ett par leggings på mig och att det skulle bli på tok för kallt för en promenad ute i den första snön. Jag slängde upp garderobsdörren och möttes av oordning och oreda av högsta möjliga grad. Jag greppade ag i ett par jeans som jag tyckte jag såg någorlunda bra ut i och en tröja som jag fick i födelsedagspresent av min syster.
Det såg faktiskt riktigt bra ut om jag fick säga det själv, riktigt bra. Jag såg rätt smal ut i de här kläderna också, vilket inte hände så ofta för mig och min övervikt. Precis som jag skulle vända mig om och se resultatet i spegeln så känner jag hur jag tappar balansen och marken liksom försvinner under mina fötter och jag ramlar över en enorm hög av smutstvätt som låg mitt på golvet, tur i alla fall att det dämpade fallet så det inte kändes lika mycket. En tanke om att snabbstäda letade sig in i mitt huvud men jag viftade bort den, jag hade verkligen inte tid med det nu. Det var ut genom dörren och möta Cicci som gällde.